& insåg där & då vad mitt problem är! Jag är för snäll!! Jag får sluta vara så jävla snäll! Kanske är det lätt att trampa på mig för jag sällan blir arg? Men jag blir ledsen…….jag säger det inte alla gånger men jag blir det. Vänder det in i mig själv & kapslar om det & så ligger det där & gror. Det växer tills en dag då allt spricker & rinner över. En klassiker som jag tror allt för många är bekanta med. Jag vill inte vara så. Jag brukar vara rak & säga som jag tycker men ibland är det svårt & man sväljer allt.
Jag hör hur det låter & jag inser att jag kanske skulle behöva prata med någon utbildad MEN tid & pengar är en lyx jag inte har! Dessutom läste jag min väns blogg här om dagen där hon blir bortglömd, omplasserad & får ordagrant jaga sin psykolog. Stort förtroende man känner för en sån psykolog! Vilket intresse!! Antingen finns det för få psykologer eller för många sjuka…..en sak som är tydlig är att det är obalans iaf!
Jag får helt enkelt sluta vara för snäll så kanske jag får mer respekt!
I morgon ska jag jobba!!!! Det ska bli underbart, slippa tänka på allt skit!
Bye
